Bug Run - Älskat till döds?

Det sägs att man bara kan bli riktigt arg på den man älskar. Andra är inte värda den ilskan.

På något sätt känns det som det stämmer in på den svenska VW scenens förhållande till Bug Run. Normalt så låter man bara bli att åka på en träff man är missnöjd med och både minne och träff dör ut utan saknad. Men, Bug Run väcker tydligen större känslor

När Bug Run kom på 80-talet var det den första renodlade svenska VW träffen av den amerikanska Bug-In typen. Den hade dragracing, utställning, marknad och mycket annat. Bug Run etablerade sig snabbt som träffen dit man bara skulle. Målet för en VW byggare på den tiden var ofta att bli klar just till den stora träffen på Mantorp. Det var liksom där allt hände. Danskar, skåningar, norrlänningar, finnar och västgötar med flera samlades i den luftkylda folkans tecken.

I dag är läget annorlunda. Det finns massor av träffar från norr till söder och via internet är det lätt att upprätthålla kontakt och köpa eller sälja prylar. En i mitt tycke positiv utveckling, men behovet av en totalitär VW träff har samtidigt minskat. Kanske är det drömmen om en sådan som gör att Bug Run väcker så mycket känslor att forum och fb fylls med klagosång? Oavsett hur det är har vi i dag, 2015, en härligt livaktig hobby med betydligt större valmöjligheter än på 80-talet.

Fotnot: Själv har jag inte varit på Bug Run sedan 2003, det är inget ställningstagande utan det har bara blivit så. Bilden ovan knäppte jag för ganska precis 25 år sedan i en tid då Bug Run var det många önskar att det vore.