Ett område där 30-hästarna skiljer sig radikalt från sina nyare kusiner är lyftarna. Arean på ändytan är mycket mindre och lyftarna sitter stelt tillsammans med stötstängerna. För en trimmare är detta dåliga nyheter då de inte kan hantera extrema ramper på kamnockarna lika bra som senare konstruktioner. Här är "big block" motorn som introducerades augusti 1960 överlägsen.
En annan skillnad är att lyftarna inte roterar. För att säkerställa detta är de fasade och ligger mot en justerbar plåtbit. Lyftaren skall löpa så pass lätt att den faller ut av sin egen tyngd samtidigt som det knappt får vara ett märkbart glapp när man vrider den. 0,01 - 0,02 mm spalt i sidled står det i handboken.
Då man justerar två lyftare per plåtbit ställer det höga krav på precision i tillverkningen. En måttavvikelse från den ena ytan till den andra på mer än 0,01 mm leder till att justeringen blir svår. Dessutom undrar jag hur det såg ut på fabriken när dessa justerades. Hade man 0,01 mm bladmått, eller förlitade man sig på montörernas fingerspetzgefühle? Med hög tillverkningstakt så borde uppgiften vara tuff.
I mitt fall tyckte jag glappet var OK på tre av plåtbitarna, den fjärde tarvade en liten justering. Gissningsvis petade jag den 0,02 i sidled för att minska glappet. Sedan gällde det att lyckas hålla plåtbiten rak vid åtdragning, annars kan det bli ökat slitage enligt boken. Nu löper alla åtta stötstängerna lätt utan att slamra för mycket. Men, något 0,01 mm bladmått har jag inte utan litar på känslan i fingrarna. Hoppas det räcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar