Fler fördelare

Så, vad hände egentligen? Hur gick vi från ett 50-tal där VW trimmare gladeligen använde originalfördelaren, till en situation där den allmänna uppfattningen är att man måste ha en ren centrifugalfördelare?

Min gissning är att det var fördelaren ovan som är orsaken. I 30 hästarsmotorerna satt en kombinerad centrifugal/vakuum fördelare som uppenbarligen fungerade med dubbelförgasaranläggningar. Men, i och med 34 hästarens introduktion i typ 1:an augusti 1960 introducerades en fördelare som endast styrdes av vakuum.*

Med vakuum som enda styrparameter för tändförställningen så blir det mer komplicerat om man ändrar förgaseri eller kam. Okrasas utbytesmotorer baserade på 34 hästaren var därför utrustade med centrifugalfördelare. Om jag tolkar installationsinstruktionerna rätt användes antingen 010:an, från 59-60 typ 2, eller Porsche 356:ans fördelare. 30 hästarna fick, som tidigare nämnts, behålla sin fördelare.

Tack vare propagandan i böcker och artiklar att fördelaren behövde bytas vid trimning, i kombination med hård marknadsföring av ersättningsfördelare som 009 och 019, blev den allmänna uppfattningen från sent 60-tal att det är centrifugalkraften allena som gäller.

I och med 1968 års modell var VW förvisso tillbaks på kombinerad vakuum/centrifugal styrning av förtändningen. Men, uppfattningen om centrifugalfördelarens förträfflighet vid trimning var redan väl cementerad och 009:an kom att bli den förhärskande trimfördelaren under flera decennier.

*Fotnot: Karmann Ghia fick renodlad vakuumfördelare redan under 30 hästars eran, närmare bestämt från 6 augusti 1959. Varför VW gjorde så vet jag inte. Kanske sågs det som något slags fältprov innan man introducerade den i sin volymprodukt.